Vardagsproblem & Co.

Sverige år 2013

Publicerad 2013-09-20 09:44:13 i Allmänt,

Den senaste veckan har präglats av diskussioner om kyrkovalet och Sverigedemokraterna, den har präglats av vardagsrasism och andra jävligheter.

Så sent som igår morse läste jag texten som den nu avlidne Kristian Gidlund skrivit, strax innan sin bortgång. Han förklarade sin syn på landet han skulle lämna i och med sin död. Det var inte en helt positiv beskrivning av Sverige, men ack så sann.

För hur det nu är, hur gärna vi vill tro att Sverige är himmelriket på jorden, så finns det så fel och problem som vi än idag inte löst.

Varför tjänar fortfarande kvinnor, generellt sett, mindre än män?

Varför finns det vuxna människor som helt öppet ställer sig emot ett boende för förståndshandikappade, på grund av att "de är en risk vi inte vill utsätta våra barn för"?

Varför fortsätter trakasserierna och diskrimineringen mot homosexuella?

Och varför finns det partier och enskilda individer i det har landet som tar sig friheten att säga "Sverige och dess traditioner måste bevaras och beskyddas. Detta med hjälp av att göra oss av med mångkulturen och invandringen? 


Är det rädsla? Är det rädslan för det "okända"? Är verkligen förståndshandikappade, kvinnor och invandrare något "okänt" för den moderna svensken? NEJ!

För:

Enligt Statistiska Centralbyrån fanns det under första halvan av 2013 en invandring på 52 816 personer, och 30 juni mätte de hela 4 808 100 kvinnor i Sverige. 

Det finns ingen statistik på hur många hbt-personer det finns i Sverige. Kanske på grund av att det är svårt att göra kartläggningar på människors sexuella läggning. Men de finns, och det är ett faktum. Det vet vi alla.

På Funkanu.com så har de försökt föra statistik på hur personer i Sverige som har ett förståndshandikapp, funktionsnedsättning, har ett rörelsehinder med mera. Tyvärr finns det inga säkra siffror då det inte får registrera detta på grund av integritetsskäl. 

Men tittar man på deras siffror, endast under kategorin "förstå", så finns det ungefär 40 000 personer med en utvecklingsstörning i Sverige. Då kan vi genast dra slutsatsen att det finns ett stort antal människor med andra sorters handikapp. 

Återigen, är dessa samhällsgrupper verkligen så "okända"? Återigen, NEJ! Det är okunnighet, konservatism och nonchalans som orsakar de fördommar och kränkingar många får utstå i sin vardag. 

Det finns människor som tycker en hel del massa om en hel massa människor, utan att försöka ta reda på vad som egentligen finns bakom färgen på någons hud, en människas sexuella läggning eller kön.

Det finns människor som jag, som aldrig skulle kunna hålla med tidigare nämnda människor, men som aldrig orkat ta diskussionen. Som tänker att: det får stå för dig, men jag tycker så här. Som blundar för den trångsynhet som faktiskt finns omkring oss. Som inte vet hur man kan göra skillnad. 

Men givetvis förstår jag att det hänger på mig, på oss. Det är jag, tillsammans med mina jämnåriga som ska bygga framtiden. Vi ska bli framtidens chefer, anställda, mammor, pappor och medmänniskor i ett modernt, demokratiskt samhälle som heter Sverige. Sverige, landet där medborgaren har en åsikt att uttrycka, en chans att förändra. 

Visst måste vi förändra?

Det är år 2013, och vi går med snabba steg mot år 2014. Idag har vi teknik så det räcker och blir över. Vi får reda på vad som händer på andra sidan jorden innan de själva vet vad som hänt. Vi reser till rymden för att ta reda på vad som egentligen finns där, men vi kanske borde ta och titta på vad som finns här? 
 
Kan vi snälla hjälpas åt och titta på Sverige 2013, förändra och förbättra de problem som finns här och nu. Det "häret och nuet" som såsmåningom ska leda till min framtid. Mina framtida barns "här och nu".
 
Ja, jag vet. Jag som kvinna 2013 har det sååå mycket bättre än kvinnorna på femtiotalet. Jag får gå i skolan, jag får arbeta, får vara mammaledig och blablabla. Men vet ni vad, SO WHAT?! 
 
Jag vill ha samma rättigheter och skyldigheter som en man, som en invandrarkvinna, som en homosexuell man. Jag vill ha samma förutsättningar.
Jag vill ha det fria valet.
Jag vill att ALLA ska ha det fria valet.
 
 
Jag vill inte ha ett könlöst/identitetslöst/ursprungslöst samhälle. Alla ska få känna identiet, MEN på sina egna villkor och regler, inte samhällets.
Idag så är min könsidentitet, tyvärr, otroligt uppbyggt och präglat av samhällets villkor.
 
Föll jag i könsrolls-fällan eller hade jag inget val?
 
 
 
 
 
 
 

Luggen är tillbaka och återigen ser man snäll ut.

Publicerad 2013-09-17 14:30:29 i Allmänt,

 
Sitter och funderar på varför jag fortfarande är arbetslös och fulgråter till Long lost family på sjuan. Mmmmm.. livet är himla bra ibland.
Och jag har spontanskaffat en lugg!
 
Mvh
Tjejen som sa att hon aldrig skulle klippa lugg igen och aldrig velat söka sina rötter för "att hitta sig själv".

Elsa in Eksjö

Publicerad 2013-09-03 12:43:00 i Allmänt,

Så där ja. Då var jag på plats i Eksjö. Typ.
Det känns nämligen som att jag är på semester, vilket är sjukt med tanke på att: VEM FAN SKULLE SEMESTRA I EKSJÖ??????
Eller det är ju en fin, mysig liten stad. Men fortfarande, VEM FAN SKULLE SEMESTRA I EKSJÖ??????
 
Sak samma.
 
Jag och Jonas har haft ett mycket bra flyt när det kommer till tid för varandra. Jag kom på torsdagkväll och har haft tid att mysa ihjäl grabben fram till idag, obehindrat. 
Så det är positivt.
 
Mer negativt är att:
- mitt självförtroende gällande allt jobbsökande har åkt på en dip. Just nu låter det så här: "Jag är sämst", "varför skulle någon vilja anställa mig", "jag är för skör för att kunna ta ett nej", "de behöver säkert inte anställa någon", "jag är för ful och äcklig för att få jobb någonstans". 
 
OTROLIGT FÅNIGT, eller hur!? Detta självömnkande har då resulterat i att jag blivit handlingförlamad på jobbsökarfronten. 
 
Förhoppningsvis når jag snart någon slags självförtroendepik och kommer då springa omkring som en jävla byatokgalningcrazycatperson på Eksjös gator och söka vartenda jävla jobb som finns att söka i denna lillstad.
 
- Pengarna bara flyyyyger iväg. Det är allt från adressändring, till hönsbuljong till bussbiljetter. 
Okej, jag vet att jag inte är tidernas mest ekonomiska asiat. Men va fan, leva måste man väl få göra? 
Och andra sidan, det kanske var lite onödigt att köpa den där body misten från VS vid närmare eftertanke...
 
Just ja, det glömde jag berätta! Det finns fan Victoria Secret bodymist att köpa på ett fett random ställe här i Eksjö.
Vem hade trott det? Inte jag!! (tänker mig att jag lät lite som Maria Montazami där...)
 
- Jag är inte student. 
Medan Jonas ska göra Eksjö osäkert med sina studentfellows in crime så tänker jag lite att jag är dömd att sitta hemma på kvällarna och sticka framför go' kväll.
 
Nu fick jag det att låta som att Jonas är världens största antifeminist som ba "KVINNA, DU SKA VETA DIN PLATS. OCH DEN PLATSEN ÄR I SOFFAN MED EN BABYROSA STICKNING OCH 'GÖR OM MIG' PÅ TV?!, FATTARU?!?!?!"
 
Nja, så är det inte. Det är mer bara att jag känner mig lite utanför. För hur det nu än är så är de kommande åren inte min studenttid, utan Jonas. Jag vill jobba och stötta honom innan det är dags för mig att härda mig igenom föreläsningar, käka nudlar och störa grannarna i någon risig studentlägenhet. (OBS! Denna risiga sudentlägenhet ska då inte tillhöra mig, det är nog någon annans!!)
 
 
 
Men i det stora hela så trivs jag, på min hittepåsemester Mår bra här och tycker det är lite roligt att försöka klara sig på egen hand. Fast jag kanske känner så just på grund av att jag i min hjärna uppfattar detta som en weekend i Eksjö?
Aja, som Jonas sa: vi tar väl smällen då den kommer.
 
Här är förresten lite bilder från mina första dagar i El Eksjö.
 
Lite Jonas, lite jag, lite lax och lite body mist.
 
PUSS OCH KRAM MADDAFAKKAZZZ!!
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Fröken Sundberg

MIna vanligaste vardagsproblem: Se till att lagret av rena strumpbyxor räcker veckan ut. Vid bruk av Spotify: slå på Private Session. Aldrig instagrama en egobild utan en fyndig text. Försöka ha god timing vid passerande av en bekant på allmän plats.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela