Sverige år 2013
Den senaste veckan har präglats av diskussioner om kyrkovalet och Sverigedemokraterna, den har präglats av vardagsrasism och andra jävligheter.
Så sent som igår morse läste jag texten som den nu avlidne Kristian Gidlund skrivit, strax innan sin bortgång. Han förklarade sin syn på landet han skulle lämna i och med sin död. Det var inte en helt positiv beskrivning av Sverige, men ack så sann.
För hur det nu är, hur gärna vi vill tro att Sverige är himmelriket på jorden, så finns det så fel och problem som vi än idag inte löst.
Varför tjänar fortfarande kvinnor, generellt sett, mindre än män?
Varför finns det vuxna människor som helt öppet ställer sig emot ett boende för förståndshandikappade, på grund av att "de är en risk vi inte vill utsätta våra barn för"?
Varför fortsätter trakasserierna och diskrimineringen mot homosexuella?
Och varför finns det partier och enskilda individer i det har landet som tar sig friheten att säga "Sverige och dess traditioner måste bevaras och beskyddas. Detta med hjälp av att göra oss av med mångkulturen och invandringen?
Är det rädsla? Är det rädslan för det "okända"? Är verkligen förståndshandikappade, kvinnor och invandrare något "okänt" för den moderna svensken? NEJ!
För:
Enligt Statistiska Centralbyrån fanns det under första halvan av 2013 en invandring på 52 816 personer, och 30 juni mätte de hela 4 808 100 kvinnor i Sverige.
Det finns ingen statistik på hur många hbt-personer det finns i Sverige. Kanske på grund av att det är svårt att göra kartläggningar på människors sexuella läggning. Men de finns, och det är ett faktum. Det vet vi alla.
På Funkanu.com så har de försökt föra statistik på hur personer i Sverige som har ett förståndshandikapp, funktionsnedsättning, har ett rörelsehinder med mera. Tyvärr finns det inga säkra siffror då det inte får registrera detta på grund av integritetsskäl.
Men tittar man på deras siffror, endast under kategorin "förstå", så finns det ungefär 40 000 personer med en utvecklingsstörning i Sverige. Då kan vi genast dra slutsatsen att det finns ett stort antal människor med andra sorters handikapp.
Återigen, är dessa samhällsgrupper verkligen så "okända"? Återigen, NEJ! Det är okunnighet, konservatism och nonchalans som orsakar de fördommar och kränkingar många får utstå i sin vardag.
Det finns människor som tycker en hel del massa om en hel massa människor, utan att försöka ta reda på vad som egentligen finns bakom färgen på någons hud, en människas sexuella läggning eller kön.
Det finns människor som jag, som aldrig skulle kunna hålla med tidigare nämnda människor, men som aldrig orkat ta diskussionen. Som tänker att: det får stå för dig, men jag tycker så här. Som blundar för den trångsynhet som faktiskt finns omkring oss. Som inte vet hur man kan göra skillnad.
Men givetvis förstår jag att det hänger på mig, på oss. Det är jag, tillsammans med mina jämnåriga som ska bygga framtiden. Vi ska bli framtidens chefer, anställda, mammor, pappor och medmänniskor i ett modernt, demokratiskt samhälle som heter Sverige. Sverige, landet där medborgaren har en åsikt att uttrycka, en chans att förändra.
Visst måste vi förändra?
